Om ett barn far illa och vad du kan göra

Det finns många olika sätt som barn kan fara illa. Det kan handla om verbalt och känslomässigt våld, kroppsligt våld, hot, kränkningar eller försummelse. Det kan gälla att barnen själva utsätts för våld eller sexuella övergrepp, eller att de bevittnar det inom familjen. Det kan också handla om att barnet inte får tillräckligt med mat, rena säsongsanpassade kläder, eller att det förekommer missbruk eller allvarlig psykisk ohälsa i familjen.
   Vuxna ansvarar för barn mår bra och de ska se till att barnen växer upp tryggt och säkert. Alla barn har rätt att få leva utan våld och att de skyddas mot alla former av utnyttjande, övergrepp, kränkningar och diskriminering. Barn har också rätt att ha någon som bryr sig om dem och ser till att de utvecklas på ett bra sätt. De har rätt att bli väl omhändertagna och ska bli bemötta med kärlek och respekt.

Här kan du läsa mer om hur barn kan fara illa, hur det kan märkas, om hur det går till att kontakta socialtjänsten och vad som händer när du gör det.

Tecken på att barn far illa

När barnet berättar:
Det tydligaste tecknet på att ett barn utsatts för våld eller övergrepp är när hen talar om det själv. Det händer att barn berättar om sin utsatthet. Som mottagare av ett sådant förtroende är det viktigt att visa öppenhet mot barnet genom att lyssna, ställa öppna frågor och visa att man är tillgänglig för en fortsatt berättelse.

Tecken på att barn mår psykiskt dåligt:
• Återkommande huvudvärk, buksmärtor eller andra symtom
• Dålig viktökning eller viktnedgång
• Viktökning

Tecken på fysisk misshandel:
• Var vaksam på hur blåmärket ser ut och vart på kroppen blåmärket finns
• Fler olika skador samtidigt
• Barnets ålder
• Bitmärken
• Om det finns flera olika blåmärken som uppstått vid olika tidpunkter
• Skador på tänder, läppar och läppband
• Ovilja eller oförmåga att använda en kroppsdel
• Skallskador hos spädbarn
• Brännskador
• Sårskador

Barn som inte kan förflytta sig själva får mycket sällan blåmärken. Alla skador såsom blåmärken och ytliga hudskador som inte stämmer med vanlig aktivitet hos barn i denna ålder är därför alarmerande.

Ett avvikande beteende hos ett barn kan bero på många olika faktorer i barnets liv. Det som beskrivs här kan vara ett tecken på en funktionsnedsättning eller att något påtagligt har hänt i barnets nära omgivning och behöver inte tyda på att barnet far illa men det kan också vara tecken på att barnet utsätts för fysiska, psykiska, sexuella övergrepp eller försummelse.

Tecken på försummelse:
• Misskötta tänder
• Att barnets hygien är dåligt skött
• Blöjeksem av svårare art
• Kläder som inte passar för årstiden eller avsaknad av lämpliga kläder
• Barn som ofta verkar hungriga
• Växer inte som förväntat och viktnedgång
• Barn som lider av fetma
• Barn som inte har tillgång till den medicin som hen behöver
• Barn som verkar bli sämre i samband med lov och ledigheter

Barnets beteende kan vara ett tecken på att det är utsatt för fysiska, psykiska, sexuella övergrepp eller vanvård. Några tecken kan vara:
• Matproblem
• Bristande samspel med med sin vårdnadshavare
• Sömnproblem
• Gnällighet och skrik
• Barnet undviker ögonkontakt
• Stel mimik
• Utvecklingsförsening
• Passivitet eller apati

Som vuxen är det väldigt viktigt att agera om ett barn visar tecken på att må psykiskt dåligt, är orolig, oförklarligt ledsen eller arg.

Det här kan du vara uppmärksam på:
• Ändrar sitt beteende markant
• Är påtagligt känslomässigt instabilt
• Visar ett sexualiserat beteende
• Är våldsam och begår övergrepp mot andra barn

Tecken på sexuella övergrepp

De flesta barn som utsätts för sexuella övergrepp har inga fysiska skador eller andra fysiska avvikelser. Om man ser något, eller barnet berättar något som gör att man misstänker att barnet har utsatts för ett sexuellt övergrepp, måste socialtjänsten kontaktas omgående. När barn utsätts för sexuella övergrepp kan det leda till fysiska symtom som tar sig olika uttryck.

Fysiska tecken som kan ses hos barn som är utsatta för sexuella övergrepp:
• Återkommande smärta i halsen och svalget
• Skador i underlivet eller ändtarmsöppningen
• Märken efter grepp på lår eller skinkor
• Infektioner i underlivet

Endast ett fåtal barn som varit utsatta för sexuella övergrepp har skador som kan upptäckas. Det beror att barn läker snabbt och att läkarundersökningar inte alltid sker i närtid efter ett övergrepp och att övergrepp sällan ger fysiska skador.

Tecken på att vuxna begår övergrepp:
• Den vuxnas berättelse stämmer inte överens med barnets skada eller att skadan är allvarligare än man skulle förvänta sig av den vuxnas beskrivning av händelsen
• Händelsen som beskrivs eller skadan stämmer inte med barnets utvecklingsnivå
• Det finns andra skador eller skador vid flera tillfällen som det inte finns någon förklaring till
• Skadan är äldre än vad som framgår av berättelsen
• Man söker sjukvård för barnet sent eller av andra orsaker än skadan
• En vuxen visar aggressivitet mot barnet, andra familjemedlemmar eller andra vuxna
• Det förekommer psykiskt eller fysiskt våld mellan de vuxna som bor med barnet
• Ansvariga för barnet går inte på BVC-besök
• En vårdnadshavare visar likgiltighet inför sitt barn
• Psykisk ohälsa hos den vuxna som lever med barnet
• Missbruk hos en vuxen som lever med barnet

Det kan vara ett jobbigt steg att anmäla en misstanke att ett barn far illa. Ibland finns tydliga tecken och andra gånger finns kanske endast en magkänsla om att något inte står rätt till. Som vuxen har du ett ansvar att hjälpa barn som far illa, även om det kan kännas jobbigt och svårt.
  Det är sjävklart jobbigt för föräldrar att bli felaktigt anmälda, men det är värre att som vuxen ta risken att ett barn får utstå fortsatt misshandel eller vanvård. Barn dör eller skadas inte av felaktiga anmälningar och ingen ska behöva klandras för en anmälan om det funnits misstanke om barnmisshandel, övergrepp eller vanvård. De flesta föräldrar accepterar en anmälan om det sker av omtanke för barnet.  

Detta händer när socialnämnden får in en orosanmälan

Skyddsbedömning

Det finns olika sätt socialtjänsten kan få in en orosanmälan. Det kan exempelvis vara en förälder, vän, släkting, granne, lärare eller pedagog som hör av sig till socialtjänsten med en oro över att ett barn inte mår bra eller far illa. När en anmälan kommer in måste socialtjänsten i första hand avgöra om barnet är i behov av ett akut skydd, vilket kallas för att göra en skyddsbedömning. Denna skyddsbedömning ska göras av handläggaren på socialtjänsten eller socialjouren så snart som möjligt, enligt lag inom 24 timmar. 
   Om handläggaren bedömer att ärendet är brådskande och att barnet behöver hjälp med detsamma kontaktar de socialnämnden som i sin tur bestämmer huruvida barnet ska flyttas direkt från hemmet och då exempelvis till ett jourhem. 

Förhandsbedömning

Skulle handläggare inte anse att barnets situation är akut behöver de istället göra en förhandsbedömning vilken innebär att man ser över barnets och familjens (vårdnadshavarnas) historik. Finns barnet eller familjen med i tidigare utredningar eller inte. Om det finns äldre utredningar ser man till vad orosanmälan då handlat om och tar ståndpunkt utifrån den eller dem. Förhandsbedömning får ta maximalt 14 dagar och handläggaren har skyldighet att informera barnet och dess föräldrar (vårdnadshavare) att de utför en förhandsbedömning. Under en förhandsbedömning får handläggaren hämta information från anmälaren, vårdnadshavarna och barnet. Om handläggaren anser att de behöver prata med exempelvis skola och läkare för att få mer information om barnets situation inleds en utredning enligt 11 kap. 1 § Socialtjänstlagen, SoL.

OBS! Om det finns tidigare orosanmälningar som man inte startat en utredning kring finns dessa inte i något sökbart register. Det är därför viktigt att du upplyser socialtjänsten om du vet att det förekommit orosanmälningar tidigare. Det är mycket viktigt att du påtalar allt du vet kring barnet och familjens situation. Ta aldrig förgivet att socialtjänsten har information om vad som skett tidtagare kring barnet eller familjen. 

Utredning

Såsom vid förhandsbedömningen ska socialtjänsten berätta för barnet och föräldrarna (vårdnadshavarna) om de väljer att inleda en utredning, eller inte. Handläggaren bör träffa både anmälaren, barnet och familjen för att få en tydlig bild av vad som har hänt och om det kan behövas exempelvis barnpsykolog eller läkare för att hjälpa barnet på bästa sätt. OBS! Ett barn ska, om det är i barnets intresse, ges möjlighet att få sin röst hörd. Ett barn bör ges möjlighet att tala med handläggaren utan att föräldrar eller vårdnadshavare är närvarande. En utredning får maximalt ta 4 månader såvida det inte förekommer en polisutredning kopplat till en orosanmälan. Då kan utredningstiden förlängas. 
 Det förekommer att socialtjänsten startar en utredning direkt utan att först göra en förhandsbedömning. Det kan ske om anmälan gäller exempelvis att ett barnet blivit slaget eller att det har skett sexuella övergrepp på barnet eller andra familjemedlemmar, inför barnet. 

Om socialtjänsten gör en polisanmälan

Det finns en rad orsaker till att socialtjänsten anser sig nödgade att kontakta polisen för en anmälan, exempelvis om de misstänker att ett barn varit med om, eller utsatts för ett våldsbrott, sexuella övergrepp eller könsstympning. Skulle de välja att inte göra någon polisanmälan kommer orsaken till varför de avstod stå i barnets journal.

OBS! Om du misstänker att ett barn är i fara eller att ett brott begås ska du alltid kontakta polisen. I akuta fall ska du ringa 112.

Läs mer om tecken på att barn far illa här: