Familjehem

Att vara ett familjehem innebär att man erbjuder ett barn eller ungdom som inte kan bo kvar med sin egna familj en stabil och trygg miljö att bo i, omsorg och omvårdnad. Familjehem är vad man förr i tiden kallade för fosterhem eller social bostad. Barnhem förekommer vanligtvis idag i utvecklingsländer.

Ett familjehem är ett enskilt hem som har fått i uppdrag av myndighet att ta emot ett barn för vård och uppfostran. Generellt sett finns det inga restriktioner för hur gammal man ska vara eller hur man bor för att kunna bli familjehem. Man kan vara ensamstående, gift, sambo, pensionär eller studerande, men det finns ett krav på familjehemmet som måste uppfyllas och det är att barnet ska få ett eget rum. Familjehemmet kan vara ett hem i barnets nätverk eller någon som barnet inte känner. Familjehemmet ska i samarbete med socialtjänsten säkerställa bästa möjliga förutsättningar för barnet och ansvara för en bra uppväxt. Som familjehem förväntas man hålla kontinuerlig kontakt med det barnets biologiska nätverk, gode män, socialtjänsten och andra eventuellt inkopplade instanser.

Anledningarna kan vara många till för varför ett barn blir placerat i ett familjehem istället för att få bo kvar i sitt egna. Det finns juridiskt sätt två skäl till att barn placeras utom hemmet. Det kan vara att barnets föräldrar brister i sin omsorg, eller att det finns missförhållanden i hemmet som exempelvis psykisk ohälsa, våld och missbruk, vilket gör att barnet inte kan bo kvar. Barnets föräldrar kan även ha avlidit eller på något annat sätt saknas. Det andra skälet är att barnet själv har ett destruktivt beteende som gör att de behöver ett nytt hem, som exempelvis kriminalitet, missbruk eller prostitution. Även ensamkommande barn som kommer till Sverige utan sina föräldrar behöver placeras i ett hem.

En placering i familjehem kan vara frivillig eller under tvång. Det är socialnämnden och eller domstol som beslutar om ett barn ska placeras i ett annat hem, och det är socialtjänsten som utreder en placering av barnet. Det yttersta ansvaret vid en placering har alltid socialnämnden.

Som målsättning har socialtjänsten att alla placeringar ska vara frivilliga, men beslut som tas om en placering kan bli taget mot barnets, vårdnadshavares eller den gode mannens vilja. Om ett sådant beslut tas, görs det med stöd av en lag som kallas för LVU – lag med särskilda bestämmelser om vård av unga. Denna lag kan även tillämpas på placeringar av unga personer mellan 18 och 20 år. Mellan 3 till 4 procent av alla barn i Sverige är placerade i någon form av familjehem eller institution enligt siffror 2020. Cirka en procent av alla dessa barn vistas minst fem år av sin uppväxt i ett familjehem eller på en institution.

Barn och unga som placeras i familjehem eller på institution har i vuxen ålder en kraftigt höjd risk för självmord, psykisk ohälsa, missbruk, allvarlig kriminalitet eller behov av långvarigt försörjningsstöd. Vad detta beror på är inte säkerställt. Det kan bero på ärftliga faktorer, upplevelser innan omhändertagandet eller hur placeringen faktiskt blir för barnet:
– får barnet hjälp att bearbeta sina eventuella trauma?
– får barnet sina behov tillgodosedda?
– får barnet stanna i samma familj?
– är det en bra familj för barnet?
– tvingas man leva på institution och hur välfungerande har den verksamheten varit?

I Sverige regleras användningen av familjehem av Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) med kompletterande regler i socialtjänstförordningen (SFS 2001:937).

Det är socialtjänsten i varje kommun som ansvarar för kommunens familjehem. De ansvarar även för att rekrytera och utreda blivande familjehem, samt att erbjuda dessa utbildning och säkerställa att de bedriver en vård med godkvalitet.

Socialtjänsten gör en omfattande utredning av tilltänkt familjehem genom ntervjuer, referenstagning och registeruppgifter från polisens misstanke- och belastningsregister, socialregistret, Försäkringskassan, kronofogdemyndigheten och ibland även utdrag från LOB-registret hos Transportstyrelsen. Varje kommun och företag har sina egna utredningsmetoder. Mer om detta nedan under rubriken ”Krav för att få bli ett familjehem”.

En placering hos familjehem kan handla om allt från en kortare period till flera år och i somliga fall, hela barnets uppväxt. Målet för alla familjehemsplaceringar är att barnet efter en tidsrymd ska återförenas med sina föräldrar, om det är möjligt. Om och när socialtjänsten eller en domstol beslutar att ett uppdrag ska avslutat måste de överväga följande:

  • att barnet inte längre har behov av att bo i ett familjehem
  • om barnet, dess vårdnadshavare eller god man vill avsluta placeringen
  • om familjehemmet vill avsluta placeringen
  • om familjehemmet inte längre är lämpligt

Uppdraget för familjehemmet kan även avslutas om en familjehemsförälder blir en så kallad särskilt förordnad vårdnadshavare. Det ska ha gått tre år i placeringen av ett barn för att socialtjänsten ska göra ett övervägande om detta ska ske eller ej. Syftet med att flytta över vården från föräldrarna till en särskilt förordnad vårdnadshavare är att barnet ska få en så stabil livssituation som möjligt och inte bli uppryckt från den miljö de känner sig trygg i. En biologisk förälder har dock alltid rätten att ansöka om att få tillbaka vårdnaden om barnet och det är domstolen som beslutat om detta godkänns eller ej.

Socialstyrelsen har standardiserade bedömningsmetoder för utredning av familjehem:

► BRA-fam – bedömning vid rekrytering av familjehem, en metod socialstjänsten använder sig av vid rekrytering av familjehem, en metod att göra en första bedömning av de familjer som anmält intresse av att bli familjehem.

► Familjevinjetter är ett redskap som används i bedömningsprocessen efter att första bedömningen blivit avklarad. Utredaren använder sig av det material BRA-fam har genererat för att identifiera familjens beredskap inför uppdraget. Materialet används även för att hjälpa socialtjänsten att identifiera vilket stöd familjehemmet kommer att behöva för att tillgodose barnets bästa. Socialtjänsten utreder om en person eller par (eller den rådande konstellation av individer hushållet innefattar) har förutsättningar för att ta emot ett barn i sitt hem. Denna process innefattar intervjuer, hembesök och referenstagningar. Man tittar bland annat på:

  • vilka som bor i hemmet och deras livssituation
  • hur boendet och närmiljön ser ut
  • personliga förutsättningar, egenskaper och omsorgsförmåga
  • anledningen till varför man önskar ta emot ett barn
  • vad de eventuella barn som redan bor i hemmet tycker om att ta emot ett barn
  • referenser från någon närstående eller kollega
  • uppgifter från socialtjänstens register i den kommunen de bor i
  • uppgifter från Polisens misstanke- och belastningsregister

Om en person eller ett par bli godkända återstår det att finna en lämplig matchning, det vill säga att kommunen ser om det blivande familjehemmet har förutsättningar att ta emot just det barn som socialtjänsten ämnar placera ut. 

I samband med att ett hushåll blir godkänt att skapa familjehem ska socialtjänsten erbjuda utbildning, råd och stöd. Socialtjänsten har tagit fram utbildningen ”Ett hem att växa i”, för familjehem och detta material erbjuds i de flesta kommuner. Familjehemmet får ersättning för sitt uppdrag uppdelat i bidrag för faktiska kostnader för barnet och även fast arvode. Beloppen baseras på Sveriges kommuner och regioners (SKR) rekommendationer och varierar från kommun till kommun och även på barnets ålder. Arvodet är skattepliktigt, sjukpenning- och pensionsgrundande. Däremot berättigar det inte till tjänstepension eller ersättning inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen.

► BBIC – barns behov i centrum – är ett verktygssystem som socialtjänsten använder sig av för att utreda barnets sociala situation samt vid uppföljning av barnets situation när socialtjänstens insatser satts in. BBIC använder man för att stärka barnets situation i den sociala barnavården och för att bättre kunna samarbeta kring barnet med familj, vårdnadshavare samt det sociala nätverket barnet har kring sig. Med BBIC som verktyg blir socialtjänstens handläggning av ärenden strukturerat genom att följa denna standard. Handläggande, utredning, planering och uppföljning blir med BBIC standardiserad och gör det lättare för handläggare att ge likvärdig kvalié till samtliga i behov. Detta stärker i sin tur rättskvalitén på arbetet. Man utgår bland annat från standardiserade formulär och stöddokument.

Det finns även en rad kvaliteter ett familjehem bör ha som exempelvis att individerna som vill skapa ett familjehem är stabila och har en ordnad tillvaro, utrymme, gott om tid och tålamod. Man ska även ha en god vilja inför att samarbeta med socialtjänst och eventuella biologiska föräldrar. Det bör även finnas tidigare erfarenheter av barn och ungdomar. Önskvärt är även att:

  • att man som familjehem är intresserad av människor och respekterar andra kulturer och har förståelse för andras levnadssätt
  • att man har tid, tålamod och engagemang utöver det vanliga för att stötta den unga individ som kommer till hemmet. Ett utplacerat barn kan komma med traumatiska upplevelser i sitt bagage som den behöver hjälp att bearbeta. Individen kan även ha skolsvårigheter och behöva läxhjälp eller samtal som samspel med klasskamrater om barnet har problem med mobbing. Oavsett problembild ska familjehemmet ha ett engagemang i barnet och stötta det med sina svårigheter
  • ha en god förmåga att samarbeta då det kommer att bli kontinuerlig kontakt med socialtjänst, socialsekreterare, biologisk släkt och nätverk, eventuell godman och andra viktiga personer barnet har bundet till sig som exempelvis vård, skola med mera
  • att familjehemmet ser som huvudsak att hjälpa någon i utsatt situation och inte som huvudinkomstkälla. Eftersom man sällan vet hur länge en placering kommer att vara och uppsägningstiden ofta är en månad måste man se sin primära inkomst komma från någon annanstans
  • att någon ansvarig i familjehemmet har möjlighet att ta sig ledigt från arbetet vid tillfällen då olika möten ska ske, såsom med socialtjänst, vård,skola eller annat som sker på dagtid

► Familjehem tar emot barn och ungdomar för stadigvarande vård och fostran. Som familjehem är man ”extraförälder” till någon annans barn. Familjehemmet ansvarar för barnets/ungdomens dagliga vård under placeringen.

► Ett jourhem är i Sverige en person eller en familj som i sitt eget hem tar emot barn och ungdomar som akut behöver omhändertas och placeras av socialtjänsten. Barnet bor en kortare tid i jourhemmet, tills det antingen kan åka hem till sin familj igen eller tills det placeras i till exempel ett familjehem. Under tiden barnet bor i jourhemmet ska socialtjänsten utreda omständigheterna för att se vad som är bäst för barnet på längre sikt. En utredning ska vara slutförd senast inom fyra månader efter det att barnet placerats i jourhemmet.

HVB-hem, som det kallas för i dagligt tal, eller hem för vård eller boende som det egentligen heter, är en form av social dygnsvård och är en institution i Sverige som på kommunens uppdrag inrättas för barn, ungdomar, vuxna eller barnfamiljer. Där bedriver man behandling, omvårdnad, stöd eller fostran. HVB-hem kan exempelvis inrikta sig på missbruksproblematik eller till ensamkommande barn.

► Stödboende är en placeringsform för barn och unga i åldern 16–20 år. Barn i åldern 16–17 år får tas emot i ett stödboende endast om det finns särskilda skäl. Barn och unga i åldern 16-20 år som bedöms kunna bo i ett eget boende med anpassat stöd, och som inte har behov av sådana vård- och behandlingsinsatser som motiverar en placering i HVB-hem, ska kunna placeras i ett stödboende. Jämfört med den grupp av barn och unga som placeras i HVB-hem är stödboende avsett för barn och unga som är bättre socialt fungerande och endast har ett mindre vårdbehov. De är också så pass mogna och självständiga att familjehemsplacering inte bedöms lämplig.

► Kontaktfamilj – är en resurs för en annan familj som behöver avlastning och stöd. För att vara kontaktfamilj behöver man inte några speciella kunskaper, utan förväntas bara vara en ”vanlig familj” som tar emot ett eller flera barn, vanligtvis två gånger i månaden. Barnet får då ta del av familjens vardag och intressen. Skulle det finna behov kan uppdraget även innefatta att ha barnet under exempelvis sommarveckor.  

► Kontaktperson – är ett stöd för en vän eller för ett barn, en ungdom eller vuxen. Kontaktpersonen träffar sin kontaktindivid några gånger i månaden och gör saker tillsammans som att promenera, fika, gå och handla eller gå på bio med mera. Uppdraget som kontaktperson ser olika ut beroende på individens behov.

Oavsett vilken form av boende ett barn får sig tilldelade, är det socialtjänsten som gör bedömningen om vilken form barnet ska bo i.

Det är familjehemmets uppgift att ge barnet sin dagliga omsorg, en trygg tillvaro att leva och växa upp i. Som familjehem är det viktigt att lyssna på barnets synpunkter och önskemål och det är socialtjänstens uppgift att se till att barnet har det bra i sitt familjehem. Socialtjänsten ska ha regelbunden kontakt med både familjehemmet och barnet för att se hur barnet mår och har det och att se till att barnet får det stöd det behöver. Det är inte familjehemmet som har vårdnaden om barnet utan barnets familj. Ensamkommande barn tilldelas en god man eller en särskilt förordnad vårdnadshavare med motsvarande ansvar. Familjehemmet eller vårdnadshavare har försörjningsskyldighet till barnet.

Som familjehemsförälder har du inte någon tystnadsplikt. Däremot får du inte berätta vidare information du får i förtroende från ditt fosterbarn. Som familjehem ska man:

– bidra till att barnet har en bra vardag
– hjälpa barnet med skolgången, läxläsning och att närvara vid föräldramöten
– bidra till att barnet får hälso-, sjuk- och tandvård
– stötta barnet i kontakten med familj och vänner
– samarbeta med barnets föräldrar till exempel genom att berätta om barnets vardag
– informera socialtjänsten om hur barnet har det

Är en modell gällande familjehemsvård, den är utvecklad i staten
Washington USA. Den är baserad på idén om en utvidgad familj.
Modellen är evidensbaserad och har blivit utvärderad och visat på goda resultat för barn, ungdomar och familjehem.

Genom denna modell så är tanken att förstärka säkerhet, stabilitet och varaktighet
för barn och ungdomar och för att förstärka stödet till familjehemmen.

Hur är modellen uppbyggd:
• 6‐10 familjehem i varje system
• Ge familjehemsvård till 6‐18 barn och ungdomar
• Geografisk närhet mellan Navhemmet och familjehemmen
• Navhemmet har två platser tillgängliga för avlastning för familjehemmen.
• Navhemmet är tillgängliga 24/7
• Samordnarens huvudroll är att ge stöd till “navhemmet”
• Samverkan–socialtjänsten ska i samverkan stödja “navhemmet” och de olika hemmen i systemet till problemlösning (t ex erbjuda krisstöd, fatta beslut m.m)

Barnen får ett stort nätverk av barn i samma situation, samt fler trygga vuxna som de får en nära kontakt med och kan vända sig till.
Navhemmet ska ha en gedigen erfarenhet att vara familjehem och besitta ledarskapsegenskaper.

Familjehemsvården i Åstorp har skapat ett koncept för familjehemsvård som är inspirerat av Mockingbird Family Model, de kallar dessa familjer för Björnfamiljer. Det hela är väldigt nytt och idag finns två Navfamiljer i Åstorps kommun. Inspirerande när kommuner satsar pengar på att utveckla sina metoder för barnens bästa.

Vill ni veta mer om vad Mockingbird metoden innebär, och hur Åstorps kommun arbetar med detta så rekommenderar vi er att lyssna på Familjehemspodden. Nedan ser ni länkar till dessa avsnitt.

Länkar
Vi SocialCare
Lilla Hjärtats Vänförening
Familjehemsguiden
Nytida
Familjehemsbanken
Socialstyrelsen om familjehem
IVO – dina rättigheter
Mockinbird metoden
Björnfamiljer i Åstorp
HVB-hem