Freddie, 3 år

2005. Det är mitt i sommaren och lyckan är total för ett par som vill adoptera ett barn. Mannen är 30 år och tjänsteman, kvinnan 29 år och hemmafru. De har genomgått två år av utredningar och socialtjänsten har gjort en hemutredning. Paret har också gått en föräldrautbildning för att få adoptera. De har lånat 30 000 kronor för att ha redo när dagen kommer, och dagen är här. Kommunstyrelsen konstaterar att paret är ”vänliga, omtänksamma och engagerade människor med god erfarenhet av barn”. Det är den 22 juli och paret åker till Brno i Tjeckien och hämtar hem en liten glad och pigg barnhemspojke som heter Erik som paret döper om till Freddie. Freddies biologiska föräldrar lämnade honom efter födseln på barnhem eftersom de inte ville ha honom säger man till adoptivföräldrarna. Paret har även en flicka som blir Freddies storasyster och tillsammans bor de alla fyra i ett hus i ett villaområde i Mullsjö.

Till en början är allting bra men under hösten tycker adoptivföräldrarna att Freddie verkar nedstämd. Han tar inga egna initiativ och sitter mest för sig själv. Föräldrarna kontaktar en psykolog för att prata om Freddie och hur svårt det kan vara för ett litet barn att komma till ett nytt land och lära sig ett nytt språk. Psykologen poängterar för föräldrarna hur viktigt det är för familjen att knyta an med sin nya familjemedlem och att Freddie ska kunna känna trygghet i familjen. Psykologen noterar inget anmärkningsvärt med den lille pojken utöver att han kanske är lite försiktig i sin framtoning. Under höstens möten tycker psykologen att Freddie gör framsteg och ser ut att må bättre. Han verkar ha funnit sig till rätta i sin nya familj. Familjen har en tid på BVC för Freddie men dyker aldrig upp och någon hälsokoll för Freddie blir aldrig av.

Under hösten gör både adoptionsförmedlingen och socialtjänsten hembesök hos paret och uppleveratt allt är som det ska. Men föräldrarnas kontakt med barnhemmet i Tjeckien börjat att bli ansträngd. Föreståndarinnan för hemmet som upplevt Freddie som glad och pigg när han bott där blir orolig när hon får höra att det inte går så bra för Freddie genom korrespondens från föräldrarna. Hon anser att adoptionsprocessen ska stoppas och att Freddie ska komma tillbaka till Tjeckien. Trots att föräldrarna upplever situationen med Freddie som tyngande skriver de till tingsrätten:
”Vi vill ge Erik den familj han har rätt till. Vi vill ge honom trygghet och mycket kärlek, ge honom den uppmuntran han förtjänar och den omtanke han behöver för att växa upp till en trygg och stark individ. Vi vill låta Erik göra de fel och misstag han behöver för att lära sig saker om livet, men han kommer alltid veta att vi finns där och älska honom för den han är. Vi ser Erik som vår egen son, och han har redan fått en stor plats i våra hjärtan, han tillför familjen mycket glädje och vi hoppas och tror att han känner likadant.”

Socialtjänsten gör sitt sista hembesök för året den 14 december och checkar av familjen utan anmärkningar och som en sista punk i adoptionsprocessen träffar familjen en representant från adoptivföreningen Barnen framför allt i Göteborg den 17 december. Handläggaren tycker att Freddie är en fin liten pojke som leker fint med julklappar och Freddie berättar glatt om familjens resa till Liseberg. Representanten finner inget att anmärka på och familjen åker hem för att fira jul kommande dagar.

På morgonen den 8 januari 08.14 ringer Freddies mamma SOS och skriker upprivet att där är något fel på hennes son, att han är blå. I larmrapporten står det barnförgiftning, andningssvårigheter. Det är mamman som öppnar dörren när brandmännen anländer som först på plats. Inne i huset hittar brandmännen pojken på övervåningen, livlös, iklädd blöjor. En ambulans kommer till familjen och hämtar upp Freddie som inte visar några livstecken. Han är redan är död när ambulansen anländer till Länssjukhuset i Jönköping men man fortsätter upplivningsförsöken i 20 minuter efter ankomst.

Hans kropp bär märken i form av skrapsår i ansiktet, sår på bålen, ljumsken, rumpan, underlivet, snoppen (skada som adoptivpappan tillfogat honom), på ryggen och hans fötter är svårt sargade, svartblå och tånaglar och hud har lossnat från dem. Pojken har även kraftiga irritationer i ljumskar och underliv och på flera ställen har han drabbats av vävnadsdöd, framförallt på fötterna. Han har även blödningar runtom på kroppen. När den rättsmedicinska undersökningen senare är avklarad fastslår man att pojken dött till följd av en lunginflammation som i sin tur beror på en rad sårinfektioner som givit honom blodförgiftning.

En polisutredning påbörjas och snart ställs adoptivföräldrarna i en annan dager än den trygga kärleksfulla familj de presenterat sig som när de ivrigt ville adoptera. Freddie visade sig vara mycket svårare att ta hand om än vad adoptivföräldrarna hade förväntat sig och med tiden tappar de kontrollen över situationen. Grannar, släkt och vänner kring familjen har noterat hur föräldrarna tröttnat på sin adoptivson. Föräldrarna upplevs som känslokalla inför honom och de uttalar sig ofta kränkande mot honom. Föräldrarna tyckte att Freddie är trotsig, bortskämd och jobbig. Han vill inte leka med andra barn eller åka pulka och han kissar jämt på golvet. Han får ofta utbrott och biter sin adoptivmamma. Föräldrarna tycker att Freddie är hemsk att ha att göra med. Mamman berättar i förhör att hon sagt åt pojken att slicka upp kiss från golvet men minns inte om hon tryckte ner hans ansikte mot kisset eller om pojken lydde henne och själv böjde sig ner. Freddies kissande på golvet gör mamman arg och enligt vittne ska hon ha sagt att hon hatar och avskyr honom. Hon sade att ju mer kärlek hon visade mot barnet desto elakare blev han:
– Den ungjäveln är helt djävla dum i huvudet […] Man gav honom kärlek och man ville krama honom men han blev argare och argare. Paret ska också ha sagt saker som: ”hemma är han ett litet monster”, ”det måste vara något fel i huvudet på honom” eller ”jag kommer att kasta ut honom med huvudet före”. Vid något tillfälle nämner adoptivmamman till en vän att hon vill skicka tillbaka pojken till barnhemmet.

Under förhören som görs med föräldrarna kan de inte förklara tydligt hur alla skador uppkommit på Freddies kropp men de skyller på att pojken var ”drullig” och att han cyklar omkull, har blivit klämd på snoppen av toalettringen, slagit huvudet i väggen, snubblat och slagit i marken för att han har så dålig balans.

Redan under december tillfogas Freddie ett flertal sår på fötterna. Adoptivföräldrarna tar inte pojken till doktorn eftersom mamman inte har förtroende för sjukhuset utan smörjer in Freddie med kräm. Föräldrarna försöker själva lägga om pojkens fötter med sterila kompresser i början av januari när skinnet lossnade i ett stort sjok från pojkens tår, fötter och en bit upp på vristen. Föräldrarna påstår att de trodde att Freddie blivit förkyld kvällen innan han dog, och förstoppad. Han ville inte äta och dricka och de gav honom laxerande medel. De säger sig inte ha insett hur sjuk han varit den sista kvällen innan han dog. Adoptivpappan säger att han lade sig bredvid Freddie kvällen till den 8 januari och sov hos honom under natten men när han vaknade var Freddie livlös. Först trodde pappan att han legat ihjäl pojken:
– Jag satte örat mot hans bröst och tyckte att jag hörde pulsslag. Jag blev helt panikslagen när jag insåg att det var mina egna hjärtslag jag hörde.

Under våren döms adoptivpappan av Jönköpings tingsrätt för grovt vållande till kroppsskada vilket ger honom sex månaders fängelse. Mamman genomgår först en liten, sedan en stor rättspsykiatrisk undersökning och blir därefter dömd sex månader fängelse för grovt vållande till kroppsskada. Man anser inte att hon har någon psykisk störning. Mamman som även varit åtalad för ofredande eftersom hon tvingar Freddie att slicka upp sitt eget kiss, frias på den punkten.

Freddies biologisk mamma Margita Ilesova visste inte att hennes son blivit bortadopterad till ett par i Sverige. Hon kontaktas av media efter att Freddie har gått bort och får reda på allt som har hänt. Hon trodde att han var kvar på barnhemmet i Tjeckien och säger att hennes stora livssorg är att hon inte kunde ta hand om pojken själv. Under de två första åren har hon varit och hälsat på pojken på barnhemmet men sista halvåret har hon varit sjuk och inte kunnat resa dit. Hon säger att pojken togs från henne av myndigheterna direkt vid födseln för att hon var bostadslös. Margita säger att hon hade hoppats på att ordna arbete och bostad för att kunna ta hem Erik och låta honom växa upp samman med henne. Men nu är pojken död och hon hoppas på att adoptivföräldrarna ska få långa straff och att Margita själv ska få välja pojkens gravplats. Adoptivföräldrarna döms till vardera sex månaders fängelse och får rätten att begrava pojken där de önskar.

Freddie blev 3 år gammal.

Bild av: Alexandra Toth – Brinn för barnen

Skrivet av: Anna Troedsson – Brinn för barnen

DETTA HAR HÄNT:
2005:

22 juli: Paret kommer hem med den treårige pojken från Tjeckien.
26 september: Familjen söker hjälp hos psykolog för sina problem.
Kontakten bryts i november.
14 december: Socialtjänsten gör hembesök.
Man anser inte att pojken far illa och vidtar inga åtgärder.
2006:
1 januari: Skinnet på pojkens ena fot lossnar.
8 januari: Pojken förklaras död på grund av blodförgiftning och lunginflammation.
3 februari: Föräldrarna häktas.
27 februari: Föräldrarna åtalas för grovt vållande till annans död alternativt grovt vållande till kroppsskada.
Mamman misstänks ha tvingat pojken att slicka upp urin, och pappan misstänks ha nypt honom i könsorganet som straff.
13 mars: Rättegången i Jönköpings tingsrätt avslutas.
Föräldrarna försätts på fri fot.
Mamman ska genomgå stor rättspsykiatrisk undersökning.
Expressen/TT

OLIKA TYPER AV FILICID
Altruism, utvidgat självmord eller barmhärtighetsmord. Den ena föräldern eller båda anser att de gör barnet en välgärning genom att ta dess liv. Kanske på grund av att barnet är allvarlig sjukt. Familjetragedin i Bjärred är ett exempel på ett sådant fall. Ett annat uppmärksammat fall skedde i september 2020 då en 27-årig kvinna i Tyskland mördade sina fem yngsta barn och sedan försökte ta sitt eget liv genom att hoppa framför ett tåg. Kvinnan överlevde men barnen, som var mellan ett och åtta år gamla, ska ha fått lugnande medel och dött av kvävning. Kvinnan uppgav att separationen från de yngsta barnens far gjorde att hon inte längre kände sig kapabel till att ta hand om sin familj och valde därför att avsluta deras liv.

Psykos. Många gånger överlappar den här kategorin med den ovan, men här är det främst kvinnor som hamnat i en djup förlossningspsykos som är förövare. Ett exempel på detta är när två bröder, fyra och åtta år gamla, hittas vid ett vattenbryn i Sigtuna 2011. Barnen har dött av drunkning och mamman till pojkarna grips samma dag. Det visar sig att hon led av en allvarlig psykisk störning under och efter dåden. Kvinnan skulle först även ta sitt eget liv, men ångrade sig. Ett annat fall ägde rum i Nyköping den 30 augusti 2012. Den då 29-åriga kvinnan tog sin två månader gamla son in till köket och dödade honom med en kniv. Hon försökte sedan ta sitt eget liv men övermannades av sin man och svärmor. Kvinnan hade påvisat symptom för förlossningsdepression och besökt psykolog innan mordet. Hon dömdes till vård för barndråp.

Det oönskade barnet. Här dör barnet inom de första dygnen i livet och det är ofta unga kvinnor som är förövare. Många gånger har kvinnorna inte vetat om att de är gravida och anser att de inte har kapacitet att ta hand om barnet. Ett av de mer uppmärksammade fallen är det om den nyfödda flickan som hittades kvävd och inlindad i ett tygstycke vid en gångtunnel i Brunna 2002. Polisen har fortfarande inte lyckats få fram vilka som är flickans föräldrar. Enligt rättsläkaren hade flickan fötts, kvävts och placerats vid gångtunneln under ett och samma dygn.

Barnmisshandel. Här förekommer en psykisk och fysisk misshandel som pågår över lång tid och som resulterar i att barnet dör. Det mycket uppmärksammade fallet om Lilla Hjärtat är ett sådant. Ett annat är fallet med tioåriga Bobby som dödades av sin mamma och styvfar efter en lång och utdragen misshandel 2006. Bobby fick utstå en lång och systematisk tortyr innan mamman och styvpappan sänkte hans kropp i en sjö utanför Nässjö. De dömdes båda för mordet. Gabriel Fernandez var en åttaårig pojke i Palmdale, Kalifornien, som torterades och misshandlades under flera månader av sin mamma och hennes pojkvän. I maj 2013 misshandlades pojken så svårt att han avled av sina skador. Mamman dömdes till livstids fängelse och pojkvännen dömdes till döden. Fallet väckte stor uppmärksamhet i USA och kritiken mot socialtjänsten, som larmats flera gånger under månaderna före Gabriels död, var enorm. Mamman och pojkvännen tvingade bland annat Gabriel att äta kattsand och sköt honom upprepade gånger med ett luftgevär. 2020 släpptes en dokumentärserie på Netflix som tar upp fallet.

Hämnd på partner. Här används barnen som ett medel för den ena föräldern att hämnas på den andra. Det har väldigt lite med barnet att göra och handlar mer om avsky mot den andra föräldern. Fallet med pappan som tände eld på sitt hus på Dalarö 2013 är ett sådant. Pappan begav sig med sina tre barn till familjens sommarstuga på Dalarö. När barnen somnat tände pappan eld på stugan och begav sig därifrån. Det äldsta barnet, en sjuårig flicka, lyckades springa ut ur stugan och larma grannen men trots försök gick det inte att rädda de två yngre pojkarna. Pappan har erkänt morden och sagt att motivet var att han ville hämnas på barnens mamma.
Källa: Dagens Nyheter

► Aftonbladet – Freddie dog av vanvård
► Aftonbladet – ”Familjer som adopterar borde få psykologhjälp”
► Aftonbladet – Kommun där adopterad pojke dog granskas
► Aftonbladet – Freddies pappa bröt ihop i rätten
► Aftonbladet – De lät Freddies naglar falla av
► Aftonbladet – Tjeckien ville ha tillbaka Freddie
► Aftonbladet – Barnen som ingen såg…
► Expressen – Freddies mamma dömd till fängelse
► Expressen – Hon får aldrig se sin son igen
► Expressen – Åtalade paret väljer Eriks gravplats
► Expressen – Fängelse för Freddies pappa
► GP – Föräldrar åtalade efter sons död
► GT – Föräldrar misstänks ha vanvårdat adoptivson till döds
► GT – Föräldrarna: ”Han är ett litet monster”
► GT – Freddies pappa fälldes i rätten
► GT – ”Vi har inte dödat vår son”
► Svenska Dagbladet – Rättegång igång mot adoptivföräldrar
► Sveriges Radio – Länsstyrelse granskar pojkes död
► Sveriges Radio – Föräldrar åtalas för adoptivsons död
► Sveriges Radio – Länsstyrelsen granskar kommun efter pojkes död
► Svt Nyheter – Länsstyrelsen granskar kommun där adopterad pojke dog
► Svt Nyheter – Jönköping – Rättegång inledd mot adoptivföräldrar