Pojken som ingen ser…

Pojken håller upp sin mamma som staplandes tar sig fram. Min blick fångar dem direkt från andra sidan affären, jag studerar dem för att inte göra ett misstag. Tänk om mamman är sjuk på något sätt, de kommer närmare. Jag ser den lille pojkens nervösa blick och hans försök att hålla sin mamma på fötter. Han ser att jag ser… Jag tittar på hans mamma vars blick är helt dimmig. Hon får inte fram några ord utan bara sluddrar.

Flera personer i affären stirrar på mamman, men pojken är osynlig för deras blickar. Jag ringer 112 som kopplar mig vidare till polisen, som ber mig fortsätta ha dem under uppsikt. De får inte försvinna innan polisen kommer till platsen. Hela kassakön ser nu, de tittar med obehag på mamman, men ingen ser pojken. Ingen frågar hur HAN mår eller om HAN behöver hjälp.

Efter 10 minuter kommer polisen ner för rulltrappan. De tar mamman direkt åt sidan tillsamman med sonen. Stackars pojk, han ställer sig en bit ifrån och tittar ner. Mamman lutar sig mot en vägg och fumlar med sin mobil.

Poliserna ser mycket bekymrade ut och jag frågar en av poliserna vad som sker nu. Han tittar allvarligt på mig och säger att de ringt socialtjänsten och gjort en orosanmälan. Han tackar för att jag har agerat och att jag gjort allt jag kan nu.

Allt jag kan? Detta hände i onsdags och mina tankar snurrar fortsatt, vad har hänt? Har pojken fått hjälp? Hur kan ingen annan i hela affären inte agera när de ser den situation denna lilla pojke är i? SNÄLLA Brinn för barnen följare, våga agera! Snälla blunda inte när ni ser eller misstänker att ett barn far illa, ring polisen eller socialtjänsten. Uppmana era vänner att göra detsamma, det blir som ringar på vattnet och till slut är vi många som håller ett öga på barnen!

Mer tips finns på hur man kan agerar här
Skrivet av: Jessica Ivarsson – Brinn för barnens ordförande