Remissvar – lex Lilla hjärtat Brinn för barnen

Ds 2021:7 Barnets bästa när vård enligt LVU upphör

Inledning
Rent övergripande anser vi att lagförslagen är för svaga och otydliga. Vi anser att barnets bästa bör vara ett eget rekvisit för att barnets rättigheter ska väga starkare än föräldrarätten. Om inte barnets bästa blir ett eget rekvisit ger regeringens lagändringar ingen direkt påverkan av att stärka barnens rättigheter. Vi anser att regeringens lagförslag fortsatt handlar om föräldrarnas rättigheter till sitt barn och att föräldrars integritet ej ska kränkas på olika sätt.Vi anser också att fler specialister bör bli involverade i beslut som påverkar barns framtid och liv, likt barnpsykologer, juridiska ombud, läkare eller andra professioner som är av vikt när det gäller dessa livsviktiga beslut. Innan socialnämnden tar ett beslut ska expertutlåtande och konsekvensanalyser tas in men även höras innan ett beslut tas. Barn ska höras och om barnen är för små bör barnets juridiska ombud föra talan enbart utifrån barnets bästa. Det juridiska ombudet bör besitta specialkunskaper medinriktning barn.

En helhetsöversyn av LVU är något vi anser bör ske, den bör kopplas samman med en helhetsöversyn av socialtjänstlagen för att säkerställa att dessa två lagar kommer i samklang med varandra, samt även andra lagar som kan vara relevanta. Det kom en tvångsvårdsutredning 2015 med ett förslag till en helt ny LVU.  Tvångsvårdsutredningen tog i sitt betänkande ett helhetsgrepp kring frågan om tvångsvård av barn och kom fram till ett förslag på en helt ny LVU som hade ett tydligt barnrättsperspektiv. Brinn för barnen är positiva till det helhetsgreppet och det stärkta barnrättsperspektivet. Då det har gått sex år sedan kan det dock behövas en ny utredning om helhetsgreppet kring LVU, då det skett förändringar under tiden likt barnkonventionen som blivit lag 2020. Dessutom har Barnkonventionsutredningen gjort sin kartläggning av hur svensk rätt stämmer överens med barnkonventionen, SOU 2020:63

Regeringens utredning lyfter fram att en bestämmelse om att barnets bästa ska vara avgörande vid upphörande av vård skulle kunna strida mot Europakonventionen och föräldrarnas rätt till privat- och familjeliv enligt artikel 8. Något som utredningen inte reflekterar över överhuvudtaget är barnets rätt till privat- och familjeliv, utan endast föräldrarnas. Detta trots att samma rättighet återkommer även i barnkonventionen, artikel 16. Vi vill lyfta den breda definitionen av begreppet ”familj” som FN:s barnrättskommitté förespråkar. Kommittén har uttalat följande:”Begreppet ’’familj’’ måste tolkas i bred bemärkelse och omfattar biologiska föräldrar, adoptiv- eller fosterföräldrar, eller, där det är tillämpligt, medlemmar av släkten eller lokalsamhället i enlighet med lokala sedvänjor (artikel 5)”

Vi saknar barns egna röster i regeringens utredning
Enligt artikel 12 i barnkonventionen ska barn få uttrycka sina åsikter i alla frågor som berör dem, och åsikterna ska tillmätas betydelse utifrån barnets ålder och mognad. FN:s barnrättskommitté har i sin allmänna kommentar om artikel 12 understrukit att barns åsikter kan tillföra relevanta perspektiv och erfarenheter och ska övervägas vid bland annat utarbetandet av lagar. I denna utredning men även i utredningen ”Framtidens socialtjänst”, har det ej genomförts konsultationer med barn som har varit placerade utifrån LVU för att få in deras erfarenheter, perspektiv och förslag på förändringar. Utredningar som ska syfta till att stärka barns rättigheter inom olika områden alltid bör ha ett krav på att utredningen själv ska genomföra konsultationer med barn och unga som berörs av frågan som utreds.

Brinn för barnens kommentarer på de enskilda bedömningarna och förslagen i utredningen

1. Principen om barnets bästa stärks i samband med att vården upphör

Utredningens förslag:

  • Tvångsvård av barn får inte upphöra förrän de omständigheter som föranledde vården har förändrats på ett varaktigt och genomgripande sätt.

Förslaget är utifrån vår synpunkt inte något nytt, utan detta existerar redan i praxis. Detta leder dock inte till att barnets bästa vid upphörande av vård enligt LVU stärkts, utan till oförändrat läge enligt dagens situation. Vad innebär egentligen begrepp som ”varaktigt” och ”genomgripande” i lagtexten? Det behöver förtydligas hur dessa begrepp ska tolkas av rättstillämparen. Även om vi har förståelse för att dessa begrepp måste analyseras utifrån varje enskilt fall, kan förarbeten ge viss vägledning – exempelvis skulle det kunna hänvisas till forskning vad gäller missbruksproblem, omsorgsvikt eller våldsanvändning. Inget av det görs i den utredning regeringen lämnat in, utan det fastslås endast att detta är något som måste bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Vi ställer oss frågande till varför rättstillämpare skulle ha lättare att objektivt fastslå vad som är en varaktig och genomgripande förändring i ett enskilt fall än att fastslå vad som är barnets bästa. Det framgår inte heller av utredningen varför denna enskilda bedömning är att anse som mer rättssäker och objektiv än att använda barnets bästa som eget rekvisit för upphörande av vård. De argument som förs fram i argumentationen varför barnets bästa inte kan användas som eget rekvisit och skulle leda till rättsosäkerhet, används när det gäller begreppen varaktig och genomgripande helt utan reflektion och vägledning. Vi har därför svårt att förstå varför utredarens förslag är mer rättssäkert än barnets bästa.

Varför är det enbart förhållandena hos vårdnadshavarna som ska bedömas. Även om barnets skydd kanske kan tryggas, kan barnet fortfarande behöva vård och/eller omvårdnad, som inte kan tillgodoses hos barnets vårdnadshavare. Om förslaget ska genomföras, anser vi att det bör tilläggas att även barnets behov ska beaktas vid upphörande av vård.

Utredningens förslag:

  • Socialnämnden ska vara skyldig att överväga om det finns skäl att ansöka om flyttningsförbud när nämnden överväger om vården ska upphöra.

Detta förslag är inget nytt, denna lag finns redan, så att kalla detta för ett nytt lagförslag är ej korrekt. Flyttförbud finns men utnyttjas ej på det sätt den borde på grund av kunskapsbrist. Vi anser rent generellt att den kunskap som våra kommuners socialnämnder besitter är alldeles för grund, och ändå sitter de och tar beslut om barns liv och framtid. Bara okunskapen kring denna möjlighet av flyttförbud är ett av bevisen på att ett övergripande kunskapslyft krävs. Vi anser också att det alltid bör hämtas in expertutlåtanden likt vi nämner i vår inledning ovan, utöver socialtjänsten i varje beslut som berör barn.

Att göra det obligatoriskt att undersöka om det finns skäl att ansöka om flyttningsförbud när vården ska upphöra, är dock en bra markering. Flyttförbud kan även vara nära kopplat till ansökan om vårdnadsöverflytt. Det bör vara en väg framåt att sammanföra flera processer och införa att en och samma domstol kan avgöra såväl upphörande av vård, flyttförbud och vårdnadsöverflytt i samma process, detta underlättar för barnet då det slipper vara involverat i flera parallella processer.

Brinn för barnen vill dock lyfta utredningens inkonsekvens och motsägelsefulla förslag. I bedömningen att barnets bästa inte kan användas som eget rekvisit för upphörande av vård betonas att tvångsomhändertagande är ett stort intrång i personers privatliv och inte får pågå längre än nödvändigt. Att då låta tvångsomhändertagandet fortgå efter att grunderna för omhändertagandet upphört, är inte rätt. Men, när dessa grunder har upphört och socialnämnden ändå bedömer att det är för barnets bästa att vara kvar i familjehemmet en viss tid eller på obestämd tid, kan beslut om flyttningsförbud tas. I praktiken innebär det exakt samma sak – barnet fortsätter vara omhändertaget mot vårdnadshavarnas vilja, trots att vårdbehovet inte längre kvarstår. Det vill säga att konsekvensen blir detsamma, men baseras på olika beslutsgrunder. Varför kan då inte barnets bästa som eget rekvisit användas redan vid upphörande av vård när det sedan ska beaktas vid flyttningsförbud, detta anser vi blir ytterst inkonsekvent.

  • Socialnämndens skyldighet att överväga vårdnadsöverflyttning tidigareläggs

Utredningens förslag:

  • Socialnämnden ska senast när barnet har varit placerat i samma familjehem under två år särskilt överväga om det finns skäl att ansöka om vårdnadsöverflyttning. I dag gäller att nämnden ska överväga vårdnadsöverflyttning när barnet har varit placerat i samma familjehem under 3 år.

Detta förslag anser vi är bra, med en förstärkning på att övervägning bör ske senast efter två år. I vissa fall kan det finnas sådana omständigheter att en vårdnadsöverflytt ska ske ännu tidigare än två år. Under en del omständigheter kommer det aldrig bli aktuellt för ett barn med en hemflytt till sina biologiska föräldrar. Ett annat scenario som bör beaktas är hur relationen mellan barnet och de biologiska föräldrarna har sett ut under de två åren barnet har varit placerat, har de en stark och naturlig relation eller inte. Att flytta ett barn till sina biologiska föräldrar bara för det biologiska bandet är inte utifrån barnets bästa. Om barnet har en stark anknytning och ser sitt familjehem som sina föräldrar så bör barnet få stanna kvar i sitt familjehem, dock med ett fortsatt umgänge med sina biologiska föräldrar eller annat biologiskt socialt nätverk, om detta är utifrån barnets bästa och barnet själv önskar att ha kontakt.

Det behövs dock fler åtgärder för att vårdnadsöverflyttningar ska genomföras i högre grad än idag, där det är motiverat utifrån barnets bästa. Enligt den information som finns tillgänglig så används vårdnadsöverflyttningar främst när barn har varit placerade under många år, i genomsnitt i sex år.  Forskning visar att vårdnadsöverflyttningar i princip enbart sker när vårdnadshavaren samtycker, vilket återigen inte speglar barnperspektivet.

Det finns många orsaker till att vissa familjehem inte vill att en vårdnadsöverflyttning ska ske. Inget av detta reflekteras över i utredningen. Enligt Brinn för barnens samtal med familjehem och socialsekreterare vill vi här särskilt belysa följande orsaker:

  • Vissa familjehem vill inte föreslå vårdnadsöverflytt till socialtjänsten av rädsla för att barnet då ska bli flyttat, eftersom socialtjänstens huvudspår vid ett omhändertagande är att ”jobba” tillbaka barnet till vårdnadshavaren.
  • Vid en vårdnadsöverflytt förlorar familjehemmet en del av det stöd den tidigare har fått från socialtjänsten, och som familjehemsföräldrarna och barnet fortsatt kan behöva för att säkerställa en trygg uppväxt för barnet.
  • Vid vårdnadsöverflytt går ansvaret för att säkerställa umgänge med ursprungsföräldrarna över från socialtjänsten till familjehemsföräldrarna. Förhållandet mellan familjehemsföräldrar och ursprungsföräldrar kan vara ansträngt och konfliktfyllt. Ansvaret för att säkerställa umgänge bör därför ligga kvar på socialtjänsten.
  • Familjehemsföräldrarna, och barnet, förlorar kontakten med socialtjänsten i barnets hemkommun och ny kontakt behöver byggas upp och etableras i familjehemsföräldrarnas kommun. Detta kan leda till ovisshet, glapp i barnets behandling och att frågor faller mellan stolarna.

Dessa orsaker tyder på att mycket mer behövs för att genomdriva att vårdnadsöverflyttningar oftare kommer att ske i praktiken. Att sänka tidpunkten för när det ska prövas till två år är ett steg, men fler åtgärder behöver sättas in. Vi vill dock understryka att familjehemmen fungerar olika – vissa barn blir en del av familjen, känner kärlek, tillhörighet och trygghet. Andra barn får en trygg plats med trygga vuxna som gynnar barnets utveckling, men blir inte en del av familjen. För andra barn blir vistelsen på familjehem ytterligare ett trauma, med olika former av våld, övergrepp, försummelse och omsorgssvikt. Detta bör vara en prioriterad fråga för regeringen, att se till att socialtjänsten får mer resurser och verktyg för att säkerställa fler bra och trygga familjehem samt möjlighet till omfattande uppföljning av familjehemmen. Detta behandlar vi i Brinn för barnens skrivelse ”Rätten till en trygg barndom – från ord till handling”

  • Socialnämnden blir skyldig att följa upp barns situation när tvångsvården har upphört

Utredningens förslag:

  • Det införs en skyldighet att följa upp alla barn efter att tvångsvården har upphört. I dag finns det endast en möjlighet att i vissa situationer följa upp barn efter avslutad placering.
  • En uppföljning får pågå under högst sex månader, vilket innebär en förlängning av uppföljningstiden med fyra månader jämfört med vad som gäller i dag.           

Brinn för barnen tillstyrker regeringens förslag att det blir en skyldighet att följa upp barnet efter hemflytt. Vi anser dock att tidsperspektivet är för kort, att uppföljning får pågå högst i sex månader är för svagt. Vi anser att en uppföljning på minst tolv månader bör ske, med oanmälda uppföljningsbesök som en del av besöken. Ett år är en mer rimlig tid att se att en förändring verkligen är bestående trots att barnet är tillbaka i de biologiska föräldrarnas vårdnad. Att få tillbaka sitt barn innebär många utmaningar för barnet och det kommer att vara mer psykiskt påfrestande för de biologiska föräldrarna, så att följa upp över ett år kommer visa på om föräldrarna klarar av detta och är helt dedikerade. Under ett år hinner familjen igenom olika kritiska faser – skolgång, stora helger såsom jul och nyår, längre semesterperioder under sommaren med mera.  Lättare att vara stark i början, men blir såklart svårare ju längre tiden går om det nu inte är en permanent förändring. Esmeralda dog efter tio månader i sina biologiska föräldrars vårdnad.

Vi anser att besöken bör varvas med anmälda och oanmälda besök för att få en korrekt bild av barnets hemmiljö och inte en korrigerad verklighet som kan ske inför ett inplanerat möte, vilket flera barn vittnat om har skett.

Utredningens förslag:

  • Vid uppföljningen får socialnämnden ta de kontakter som behövs, konsultera sakkunniga och även samtala med barnet utan vårdnadshavarens samtycke eller att vårdnadshavaren är närvarande.

Återigen anser vi att det är otydligt vad som kommer gälla. Vilka anses vara sakkunniga? Detta behöver förtydligas. Att samtal ska ske med barnet är mycket bra, men vi anser dock att detta bör vara en expert inom området. Det bör finnas en tydlighet och ett krav vad som sker när missförhållanden uppdagas och att handlingsplanen ska utgå från barnets behov och inte vårdnadshavarens. Vad sker om barnet berättar att det far illa, ska det då skickas hem igen i väntan på en utredning? Finns flera fall som vi kommit i kontakt med, där barnet har berättat och sen har informationen förmedlats vidare till föräldrarna och de har ändå fått åka hem till sina förövare där de farit illa igen och blivit hotade till tystnad. Barnet behöver veta att om de vågar berätta så kommer de få skydd och stöd direkt om det krävs, utan att råka fara illa igen.

  • Socialnämnden får möjlighet att besluta om drogtester för vårdnadshavare och föräldrar

Utredningens förslag:

  • Socialnämnden får möjlighet att i vissa situationer besluta att en vårdnadshavare eller en förälder ska lämna drogtest inför umgänge och för vårdnadshavare inför prövning av om tvångsvården ska upphöra.
  • Ett beslut om att lämna drogtest ska kunna överklagas till förvaltningsrätt.

Detta förslag är alltför svagt, det är fortsatt utifrån föräldrars rätt till sin integritet i stället för barnets rätt till en drogfri förälder.

Det är ingen inskränkning att lämna drogtester, däremot är det kränkande att barnets rätt till en nykter förälder sätts åt sidan.

Förslaget är en förbättring mot tidigare lagstiftning som inte gett rätt att kräva någon provtagning alls, men en förbättring räcker inte. Det ger stort utrymme för individen att överklaga kravet, dessutom finns det inget utrymme för att följa upp nykterheten efter en hemflyttning vilket vi anser borde vara en självklarhet och än mer viktigt.

Det finns en omfattande lagstiftning på plats vad det gäller krav för att framföra fordon. Dessa regleras i TSFS 2010:125.

Transportstyrelsen har möjlighet att förelägga om både läkarutlåtande, bedömningar av specialister. De har idag möjlighet att kräva relativt täta, omfattande och oförberedda tester samt läkarintyg under sex till tjugofyra månader. Ju längre uppföljning desto större möjlighet att sätta in rätt behandling och förhindra svåra olyckor vid ett eventuellt återfall.

Här talas det inte om inskränkning i mänskliga rättigheter eller ingrepp i individens integritet så det bör inte vara en fråga gällande provtagning av vårdnadshavare.  Vi ställer oss frågande till hur det kan vara mer kränkande att lämna prover som förälder än som förare.

En annan frågeställning är om man kan jämföra ansvaret vid körning med ansvaret som följer med att vara vårdnadshavare. Alla de egenskaper som krävs för att vara en god förare behöver du som förälder och mycket mer därtill. Det finns en avsevärt mycket högre psykisk belastning på en vårdnadshavare än på en förare av den anledningen att du inte helt sonika kan ställa ditt barn åt sidan de dagar du känner att du inte räcker till eller att du inte har ett uns ork kvar i din resursbank som förälder. Man skulle kunna hävda att de höga kraven grundar sig i att ett fordon som framförs av någon olämplig kan göra stor skada, men det argumentet håller inte.

Vi vill även tillägga att rätten till drogfria trygga föräldrar är en rättighet för alla barn. I Brinn för barnen har vi både professionell och personlig erfarenhet av hur skyddslösa barn är inför föräldrars missbruk. En situation där bristerna i lagstiftningen blir tydlig är när en förälder utan missbruk väljer att separera från en förälder med missbruk för att ge sina barn en tryggar uppväxt. I stället för att bättre kunna skydda sina barn mot missbruket blir man som förälder i stället tvungen att lämna barn på umgänge och boende utan att veta om umgängesföräldern är nykter. Det finns ingen hjälp att få om de umgängesföräldern nekar tester. Detta är en enorm stress för barnen som aldrig kan känna sig helt trygga.

Vid dokumenterat missbruk bör det vara möjligt att kräva regelbundna drogtester under lång tid för att föräldern ska ges ansvar för sina barns liv.

Avslutande ord

Barn som växer upp i utsatthet och inte lyckas bryta sina föräldrars destruktiva mönster kan utgöra en stor fara för både sig själv och sin omgivning. Barnen är vår framtid och vi som samhälle behöver ge placerade barn bästa möjliga förutsättningar att växa upp till trygga vuxna.

Tack för ordet!
Barnrättsorganisationen Brinn för barnen

Grafiker: Anna Troedsson – Brinn för Barnen