Våldsutsatta barn

Barn som bevittnar våld är i en mycket utsatt position. I familjer där den ena föräldern misshandlas sviktar i regel båda föräldrarna i sin föräldraroll. Ofta förbises barnets behov när mamman eller pappan utsätts för våld.

Brinn för barnen ser fram emot när det nya lagförslaget om barnfridsbrott ska gå igenom, vilket innebär att det blir straffbart att utsätta ett barn för att bevittna vissa brottsliga gärningar, såsom vålds- och sexualbrott, i nära relation. Straffet föreslås vara fängelse i högst två år.

I dagens Sverige så tvingas barn i stor utsträckning till umgänge, delat boende och i vissa fall även ensam vårdnad av en våldsutövande förälder – trots att barnet uttryckt att de inte vill träffa föräldern och i vissa fall även är rädda för hen.

Upp till 70 procent av barnen som bevittnar våld i familjen är själva utsatta för fysisk misshandel, psykisk misshandel, försummelse och/eller sexuella övergrepp från vuxna.*

Citatet nedan är från en dagboksanteckning av Maria Larsson som tagit sig ur den destruktiv relation och där hennes ena dotter blev tvingad till att bo med sin pappa på grund av delad vårdnad, och hur hennes dotters mående och beteende yttrade sig efter att ha varit hos sin pappa. Maria arbetar idag aktivt för att få till en förändring inom området.

”Om en vecka får jag tillbaka ett barn som inte kommer att släppa min sida. Som i princip sitter på mig hela tiden. Som sover bredvid mig. Jag kan inte ens gå ut med soporna utan att hon får en ångestattack. Hon kommer att skrika. Slå i dörrar. Slå och bita mig och systrarna. Hon kommer att vara som ett sårat djur, svår att närma sig men med ett oändligt behov av omsorg och trygghet.”

Barn som lever med våld hemma är beroende av lagstiftning, rättsväsende, myndigheter och samverkan mellan dem, dessa faktorer kommer bidra till att de får möjlighet till rätt stöd och skydd i rätt tid.

”Barnkonventionens definition av våld mot barn (artikel 19) innefattar alla former av fysiskt och psykiskt våld; skada, övergrepp, vanvård, försumlig behandling, misshandel, utnyttjande, sexuella övergrepp samt att uppleva (bevittna) våld. FN:s barnrättskommitté slår fast att inget våld mot barn är motiverat och att allt våld mot barn kan förebyggas. Rätten till liv och utveckling (artikel 6) och rätten till skydd från alla former av våld (artikel 19) är särskilt relevanta artiklar för barn som utsätts för våld. Varje barn som utsätts för våld har rätt till skydd, stöd och behandling. Andra rättigheter enligt barnkonventionen är rätten till lek, vila och fritid (artikel 3), rätten till utbildning (artikel 28) och rätten till hälso- och sjukvård (artikel 24). ”*1

Trots att det finns ett förbud mot våld, utsätts barn i Sverige idag för olika former av våld i hemmet och alltför många står utan den hjälp som de har rätt till. Många barn tvingas uppleva den ena förälderns våld mot den andra och detta är att utsätta ett barn för psykiskt våld. En majoritet av barn som upplever våld i sin hemmiljö blir också själva utsatta för flera andra former av våld, exempelvis fysiskt våld. Allt våld mot barn skadar dem, både där i stunden och även på lång sikt. Skadan kan vara både fysisk och känslomässig och kan ge svåra konsekvenser för barnets hälsa och utveckling. Våld mellan föräldrar påverkar givetvis anknytningen till barnet och gör det svårt att tillgodose barnets behov.

Barn som lever i någon form av utsatthet har sämre förutsättningar för en god hälsa i jämförelse med andra barn. Det finns ett starkt samband mellan att växa upp i våld och ökad risk för psykisk och fysisk ohälsa. Trauma sätter sig i kroppen och ju längre tid som går utan att barnet får hjälp, desto djupare och mer allvarlig blir skadan. Det finns olika faktorer som ökar barns motståndskraft och därmed minskar risken för att de ska utveckla psykisk ohälsa. Dessa skyddsfaktorer kan finnas i barnet som individ, i familjen eller i barnets sociala nätverk, i förskolan/skolan och i samhället.

Att växa upp i en trygg hemmiljö, med stabila och lyhörda vuxna som kan ge barnet omsorg ger ett grundläggande inre skydd som hjälper barn att hantera olika utmaningar i livet. För barn som utsätts för våld i sin hemmiljö är vuxna utanför familjen den viktigaste skyddsfaktorn, det vill säga vuxna som ser och agerar vid oro för barnet. Skola och förskola kan göra väsentlig skillnad för barn som far illa i hemmet. Skola är idag obligatorisk, det kanske även borde vara så att förskola i viss mån skulle vara obligatorisk.

Barn som inte går på förskola bör på annat sätt regelbundet få sitt mående och sin utveckling utvärderad. En möjlighet kan vara tätare BVC kontakter för barn som inte är inskriven på förskola, eller ett krav på att regelbundet besöka en öppen förskola eller liknande där det finns möjlighet att se hur barnet interagerar med andra barn och sina föräldrar.

Andra skyddande faktorer är kopplade till hälso- och sjukvård, exempelvis kan återkommande hälsokontroller leda till att utsatthet uppmärksammas, därav vore det av yttersta vikt att BVC inte ska vara frivilligt utan bör vara en vårdinstans alla barn ska besöka från födseln och framåt, och mer kontinuerligt. På det sättet kan samhället fånga upp barnen så snabbt som möjligt.

Genom att upptäcka och utreda barnets situation och behov synliggörs barnet, utsattheten bekräftas och upplevelserna blir verkliga. Detta i sig kan vara till godo för barnet, men för att förhindra vidare utsatthet och motverka en försämring av barnets hälsotillstånd är det av stor vikt att barnet också skyndsamt erbjuds hjälp, vård och behandling.

Att samhällets skydd för barn som utsätts för våld idag inte är tillräckligt blir särskilt tydligt i de fall våld och övergrepp utövas av en förälder. I de fallen ställs ofta barnets rätt till skydd mot dagens starka föräldrarätt.  

”Svensk lagstiftning bygger på en familjepresumtion där föräldrarätten är stark. Ibland står denna i konflikt med andra regler som rör barnets rättigheter, som till exempel rätten för barnet att växa upp utan våld. Barnets vårdnadshavare har ansvar för barnet och ansvarar då givetvis att skydda barnet från våld. Rådande lagstiftning gör det svårt för socialtjänsten att agera och besluta om frivilliga insatser om det är så att vårdnadshavare säger nej. För att insatser ska kunna bli aktuella i de fall vårdnadshavaren motsätter sig frivilliga insatser krävs det i regel att villkoren för tvångsvård i enlighet med LVU är uppfyllda.”*

Det är obegripligt att barn i Sverige ska behöva leva i en hemmiljö med våld, att denna utsatthet får fortgå och skapa trauma för dessa barn. Våld är vardag för över 200 000 barn i Sverige.  Vill vi ha det så här? Vad kan du göra för att få till en förändring som hjälper och skyddar de allra mest utsatta i vårt samhälle, barnen?”

Skrivet av: Jessica Ivarsson – Brinn för Barnen
Bilder av: Anna Troedsson – Brinn för Barnen

Källor
*Bris och Stadsmissionens rapport ”Min tur att berätta”
*Länsstyrelsen Skåne Län rapport 2019 ”Barn som upplever våld i nära relationer
och våld i barnavårdsutredningar”
*Socialstyrelsen Barn som vittnen till våld i nära relationer 2019
*Nationellt centrum för kvinnofrid statistik 2017