Lilla Smulan 2,5 år

I dag har det gått 2 år sedan ett litet barn, inte ens 4 år fyllda, hittades död under sin egen säng, inrullad i lakan och plast. En fruktansvärd historia rullades upp under den våren om vanvård, misshandel och missbruk. Förövarna var flickans biologiska föräldrar. Flickan hade vuxit upp i ett kärleksfullt familjehem tills bara några veckor före sin 3-årsdag men p.g.a de biologiska föräldrarnas önskemål och en kammarrätt som dömde till deras fördel så arbetades flickan bryskt hem under 4 månaders tid. Hennes familjehemsmamma Melinda Jacobs drev en så modig och stark kamp för att uppmärksamma hur Esmeralda hanterats och tydliggjorde att detta kunde hända igen om vi som samhälle inte satte stopp för det. Fler slöt upp med henne. En våg av stark vilja till förändring rullade in över hela landet.

Esmeralda som var flickans namn kom att bli allmänt känd under sitt smeknamn ”Lilla Hjärtat”. Hela Sverige vrålade högre än någonsin över hur samhället svikit detta barn! Politiker som aldrig annars vill gå in i enskilda fall gjorde just det! De krävde lagförändringar! De var ursinniga över att Anders Brobergs och Pia Risholm Mothanders expertbilaga till LVU-utredningen blivit liggande, färdig att ta i bruk sedan 2015, i en glömd byrålåda. Detta hade aldrig behövt hända och skulle aldrig någonsin fått ske igen! Folket höll med! Nu räckte det! Det startades snabbt ett förändringsarbete för att vända på perspektivet så barnens rättigheter skulle få lov att väga lika tunga som vuxnas, allra helst tyngst i saker som rörde dem. Flera förslag blev lag under förra våren och fler blir det nu i mars och juli i år. Vilket är helt fantastiskt!

Jag minns hur jag då för 2 år sedan satt med vår lilla Smula i famnen när allt detta hemska rullades upp men också när det fina började ske och samhället enades om att sätta stopp. Smulan var ca 3.5 mån gammal då när flickan Esmeralda hittades och kom att bli ”Lilla Hjärtat” med hela folket. Jag minns att jag tänkte att lilla Smulans bakgrundshistoria var så väldigt, otäckt lik den historia som nu blev rikskänd. Det kändes både oroväckande och hoppfullt på samma gång. Medvetenheten om att det lika gärna kunde varit eller bli Smulans öde i framtiden skavde. Men just där och då var hon trygg. Skulle alla de där förändringarna hinna skydda Smulan om hon i framtiden skulle sitta mer otryggt till? Jag var rätt säker på att svaret på det skulle vara nej. Förändring tar tid.

Men – redan när allt hände flickan Esmeralda så fanns lagar som kunde använts för att förhindra hennes öde. Kunskapen att använda dessa saknades dock av socialtjänsten. Hoppfullheten fanns nu i att detta gjordes tydligt – fler socialtjänster skulle nu bli mer insatta och ha kunskap när de stod inför liknande beslut runt barn. I Smulans fall är det dock socialtjänsten själva som anser att detta beslut om sammanbrott ska ske – utifrån återföreningsprincipen och den biologiska förälderns rätt till sitt barn. Smulan har inte någon med makt att ta beslut på sin sida, som det ser ut nu, och den sekreterare som vill ta detta beslut är samma person som även kommer företräda Smulan i den socialnämnd där beslutet ska upp och antingen klubbas eller tillbakavisas. Allt förändringsarbete och de nya lagar som är och snart träder i kraft tas i Smulans fall ingen hänsyn till. Några veckor efter beslut kommer fler lagförändringar som rör barn i Smulans utsatta situation, några månader senare än fler. Det är alltså på mållinjen för än mer skydd för barn i Smulans situation som det hela riskerar att rämna. Fast det hade också ännu förutsatt att berörd socialtjänst också ämnade att just skydda Smulan utifrån det som redan nu och snart finns att ta till för att göra just det.

Varenda barnrättsförening i Sverige har slagit ett slag för att barnets bästa ska få stå som ett eget rekvisit. Detta var på förslag till förändring i våra lagar förra året men sköts ner av regeringen då det ansågs vara för rättsosäkert. Det anses alltså mer rimligt och rättssäkert att återföreningsprincipen fortsatt får vara den praxis som tas till även i lägen där barn aldrig någonsin bott tillsammans med sina biologiska föräldrar. Perspektivet har mer och mer skjutits över och blivit barnens och kunskap om att skydda dem mot sammanbrott har blivit större. Men bedömningarna, kunskapen och hur barnperspektivet vänds och vrids på utifrån våra lagar skiljer sig mellan våra kommuner och till och med mellan olika handläggare inom ett och samma socialkontor.

Hade barnets bästa förtydligats och blivit ett eget rekvisit hade barnen stått med en helt annan möjlighet att få rättssäkra bedömningar och stått med en egen status som inte kunnat pratas bort med fördel för andra lagar som fått väga tyngre och mer. Vi måste komma dit. Om vi som samhälle på riktigt vill skydda våra små och mest utsatta medborgare så är det enda vägen att på riktigt se till att vi gör just det. Vi har redan massa kunskap via utvecklingspsykologi och anknytningsbaserad forskning med utgångspunkt i våra yngsta barn som stödjer den utveckling och förändring som skett och sker och vars forskare står bakom att gå än längre för att barns bästa ska få vara avgörande. Det blir det om det får stå som eget rekvisit.

Vi som samhälle behöver fortsätta vråla för våra mest utsatta små. Vi har inte nått så långt att våra mest utsatta små ännu fullt ut skyddas, eller att de lagar och kunskap vi redan har praktiseras. Vi får inte glömma vad det kan kosta vår framtid, hur det slår till mot våra mest utsatta små.

Jag och min man vill fortsätta vara familjehem i hela våra liv. Vi har hittat vårt kall och ett alternativt sätt att vara familj på. Vi vill vara med och bygga en ljusare framtid genom de barn vi tryggar upp här i vår familj. Vi kan ge, bidra och älska villkorslöst – därför gör vi också just det. Men vi klarar oss inte utan er, samhället omkring. Om inte alla sluter upp och trycker på för att sätta barnen först så är risken stor att vi inte kan nå fram med det vi gör för barnen i vår familj.

Först när barns bästa står som eget rekvisit har vi nått så långt att vrålen efter ”Lilla Hjärtat” gjort verklig, långvarig skillnad för alla de barn som kunnat möta samma öde. Tyvärr är vi inte där nu när Smulans öde ska avgöras. Vi måste förlita oss på att de som avgör minns vrålen och använder den kunskap, de lagar som nu finns och använder de förändringar som gjorts runt barnperspektivet och dessa lagar så de på riktigt gynnar och skyddar Smulan. Vi förstår inte hur detta kan anses vara mer rättssäkert än alternativet. Vi skyddar de vuxna med nackdel för barnen.

Låt oss i dag, liksom då, och för alltid, minnas Esmeralda och det som väcktes i oss alla när vi fick höra om hennes fruktansvärda öde. Vilken våg av förändring som ännu sveps över hela vårt land sedan dess – tack vare att den Esmeralda själv såg som mamma vägrade låta hennes öde bli ett i mängden bland tragiska öden. Men låt oss också minnas att vi ännu inte nått hela vägen fram – vi behöver hjälpas åt – låt oss därför alla mana på och kräva förändring för alla små hjärtan i detta land.

Vila i frid, fina Esmeralda. I år borde du fått fylla 6 år. Vi glömmer dig aldrig.
Skrivet av: Smulans familjehemsmamma.

Borås Tidning – Saga, 2,5, har bott i familjehemmet sedan hon var nio dagar – nu måste hon flytta. Artikel om lilla Smulan 2,5 år som vi i Brinn för barnen skrivit om tidigare och är ett fall som vi och många andra sakkunniga har blivit oerhört engagerade i. Ännu ett fall där ett barns anknytning, trygghet och kärlek till sitt familjehem sätts åt sidan. Familjehemmet där hon har varit hela sitt liv sedan hon bara var några dagar gammal.

I artikeln nedan riktar vi i Brinn för barnen kritik för att socialtjänsten och nämnden inte tagit någon hänsyn till anknytning eller har sett till att Smulan har ett eget ombud. Vilket även Jenny Hagberg socionom och jurist är enig i. Hon lyfter även de verktyg som nämnden har för att trygga Smulan vilket är flyttförbud och vårdnadsöverflytt. Detta även vi i Brinn för barnen lyft med ordförande Johan Fält. Johan Fält anser att familjehem borde ha mer inflytande i en process likt Smulans vilket han även medger här i artikeln.

Nu ska Smulan flytta om någon vecka, ännu ett litet barns hela värld och trygghet ska fullständigt raseras. För vems bästa är det?

Skrivet av Jessica Ivarsson – Brinn för barnen

Läs mer här:
Borås Tidning – Saga, 2,5, har bott i familjehemmet sedan hon var nio dagar – nu måste hon flytta

GP – Inget kan försvara den skada ni åsamkar detta barn – ”Till socialtjänsten och nämnden i Göteborg – när era handläggare lägger fram förslag som inte kan beskrivas som något annat än barnmisshandel, måste ni reagera. Jag har sedan drygt ett år tillbaka varit personligt involverad i det här fallet genom Lilla hjärtat vänförening och fört dialog med familjehemmet. Det finns inget som försvarar den skada ni åsamkar detta barn, skriver Melinda Jacobs, familjehemsmamma.”

”Det handlar inte om att beröva henne sin biologiska familj. Den har hon all rätt till och den är en viktig bit i hennes livspussel. Det är relationer som sannolikt kommer bli mycket viktiga för henne men hon har rätt att bygga upp dessa relationer i en trygg kontext och med utökat umgänge, och, i en takt som inte orsakar henne skada. Det som görs nu är något som blir svårt för alla inblandade och framför allt ett stort trauma för detta lilla barn. Genom ert beslut berövar ni henne även rätten till sitt sociala skyddsnät som är så viktig, hennes familjehem, deras nätverk och anknytningarna hon har till alla som ingår där.”

Läs hela artikeln här:
GP – Inget kan försvara den skada ni åsamkar detta barn

Akut flyttförbud för Smulan efter att IVO idag gav socialnämnden svidande kritik! Smulan blir just nu kvar i familjehemmet
Vi i Brinn för barnen har under dagen varit i kontakt med ordförande i nämnden och delgett kritiken från IVO samt lyfte vi att nämnden behövde agera NU utifrån den rådande lagstiftning som finns att tillgå. Det gick fortsatt att ta ett nytt beslut utifrån Smulans bästa och i sista stund tog nämnden ett nytt beslut utifrån Smulans bästa.

Ivo:s beslut kom under måndagen och ger socialnämnden, som fattat det formella beslutet, omfattande kritik.
Bland annat skriver Ivo:

• ”Nämnden kan inte ta ställning till att tvångsvård inte längre behövs utan att först genomföra en utredning.”
• ”Ivo konstaterar att nämnden inte följt barnets bästa i sin handläggning av det aktuella ärendet.”
• ”Nämnden genomgående brister i att se till barnets bästa vid handläggningen.”
• ”Nämnden har inte utrett barnets behov innan den verkställt planering för utökat umgänge inför hemflytt.”